Efter lite research från vänner som varit i San Diego så sa alla att vi måste besöka Mission Beach, vi hade även hört att de har ett nöjespark där som kallas Belmot Park. Perfekt tänkte vi som båda var sugna på att testa att surfa och nya berg-och-dalbanor... slutade självklart med inget!

Det var sol och hyfsat varmt så vi gick ut med shorts och solglasögon och hade packat bikinin och solfaktorn i väskan. Eftersom stranden låg lite längre bort så det skulle bli för dyrt med taxi så frågade vi hotellet efter bussförbindelserna.. De blev förvånade över att vi inte hade någon hyrbil och sa att buss skulle ta cirka en halvtimme.. Efter att vi försäkrat de om att vi inte tyckte att en halvtimme på en buss var hela världen så skrev bittra tjejen i receptionen tillslut ut en tidtabell åt oss.. service verkar inte vara hotellets starka sida...

Vi var lite oroliga över bussresan eftersom hotellet hade gjort sådan stor deal över den men det var inga som helts konstigheter utan faktiskt väldigt smidigt och enkelt.. Dessutom betalade vi bara tre dollar (=28 svenska) för en dagsbiljett som höll hela dagen istället för en taxi som tur och retur säkert skulle landat på runt 300..

Vi försökte komma på varför de gjort så stor deal av att ta bussen men det måste ju vara för att i usa är det en sådan självklarhet att ha tillgång till bil.. det är typ bara de allra fattigaste som åker buss och Daniela påpekade att det faktiskt var första gången hon hade åkt "kommunalt" sedan hon anlände till usa för sju månader sen.. även om jag inte har varit här lika länge så gällde det även mig, jag har inte åkt buss på flera månader förutom någon skidbuss som jag tog mellan skidbacken och bilparkeringen.. å någon subway finns det inte ens i Denver! 

..dock tycker jag bara det är sorgligt hur amerikanarna är beroende av sina bilar! Klart det kan vara skönt å ta bilen istället för att åka kommunalt men jag saknar att gå!! det är så självklart med bil här att många områden saknar till och med gågator/trottoarer. Även i Denver kan jag inte ens ta mig mellan mitt hem och matbutiken utan bil.. det skulle ta mig tre min att gå till lill-tjejens skola från vårat hus men ändå är inte det ens ett alternativ..

aja, tillbaka till San Diego. Det här var ända bilden jag hann ta när vi precis hade gått av bussen innan världen förändrades helt. Solen gick i moln och det blev kallt och blåsigt. Stranden var lång och vacker men det fanns inte en chans att vi längre ville bada i den kylan, även om jag hade fått en vårdtäckt hade jag aldrig gått i..

Helt sjukt egentligen hur vädret bara kunde förändras så fort?? jag skämdes nästan över våran sommar outfit med shorts och gåshud.. men det var inte bara vi som var oförberädda utan folk som hade legat och solat på standen började också fort men diskret packa ihop och bege sig..

Vi hade iaf karusellerna ..trodde vi!! jag vet inte vad eller hur jag ens hade fått för mig något ang. Belmot Park men det var bara en berg-och-dalbana och en karusell, sen var det liksom inget mer förutom några få attraktioner för barn runt 1-5 år!! jag blev iaf sjukt besviken efter att ha förväntat mig ett helt nöjesfällt, större en Liseberg med minst fem berg-och-dagbanor hahha.. 

Sjukt besvikna köpte vi iaf en åkbiljett till berg-och-dalbana vilket bjöd på 30-sekundens glädje innan vi tog en långpromenad längst hela stranden och kollade på lyxhus då de ena inte var det andra likt förutom att alla var utrustade men grillar och uthyres till turister..

Efter en timme som det tog att gå fram och tillbaka på ca halva av den långa stranden gick vi till en cool beatch-restaurang där folk surfade på tillgjorda vågor.. blev lite sugen på att testa men antog att det var inget för amatörer..

Våran servitör på stället beklagade sig också över vädret och sa att han aldrig hade sett något liknande under hans fem år här som säsongare och att stranden brukar i vanliga fall vara fullproppad vid den här tiden av året.. vet inte om det var en tröst till oss eller inte..

Vi frågade vad vi kunde göra och han tipsade om några shoppinggator runt Pacific beach, det låg i närheten så vi tog bussen dit.. Träffade ett butiksbiträde från Malmö men jag som vanligt kunde inte ställa om mig till svenska utan började stamma och kunde inte hitta ord efter att ha pratat så mycket engelska.. fast han som hade bott här i fem år verkade inte ha några problem med svenskan.. han sa blandannat att det var sjukt mycket svenskar här i San Diego vilket vi inte hunnit märka av men det dröjde inte länge förens jag började höra både svenska och norska vart jag en gick..

Benny Benassi

Kvällen var redan spikad.. vi skulle se Benny Benassi till varje pris.. (dj:n som vi blev tipsade om dagen innan) Han skulle spela på en klubb som kallas Fluxx, dock var biljetterna redan slutsålda men vi bestämde oss för att försöka köpa vid dörren.. vi var ju tyvärr inte de enda som ville det och kön var sjukt lång.. i tillägg var vakterna från stället sjukt otrevliga så väntan utanför var mindre rolig och sjuk frustrerande men vi kom till slut in..

OCH den som väntar på något gott... stället blev fort packat och spelningen var faktiskt en av den bästa jag har varit på.. inte bara pga av Benny Bennasis framförande (som btw dizzade publiken totalt och smsade på sin telefon under typ hela hans spelning) utan också för stämningen och publiken.. 

..så oansett om det är en blåsig dag i San Diego så är nattlivet fortfarande amazing !!

Jag har inte slutat blogga.. eller jag vet inte! vill så gärna men får inte tiden att räcka till!! men ska försöka ta igen lite kommande vecka så hoppas ni inte redan övergivit mig..

varför jag gör ett inlägg nu är mest för att jag vill försäkra er om att ni inte ska tolka min tystad att det har hänt något eller för att jag inte har det bra (som några har undrat/sänt oroliga mail på) ..utan snarare tvärt om!! ..jag trivs fortfarande toppen, allt går jätte bra och jag är så busy men roligheter hela tiden att jag helt enkelt inte får tid över att knappra på datorn :D

Så jag lever ..och jag saknar er, no matter what <3

Hade absolut ingen resefeber utan var bara taggad för att äntligen få komma iväg. Resväskan var redan packad så fördrev istället hela morgondagen med att sola ute i trädgården innan Daniela plockade upp mig med bilen å vi körde till flygplatsen i Denver. Vi hade rätt flyt för hennes host mom skulle anlända till samma flygplats strax innan våran avgång så hon skulle ta med sig bilen hem.

På flygplatsen flöt allt på så har inte så mycket att säga ang. det förutom att till fortsättningen så behöver jag inte medta varken passport eller mitt visa-bevis för att flyga inrikes utan det räcker tydligen med bara mitt amerikanska id-kort/körkort, något som förvånade mig lite med tanke på deras ofta överdrivna säkerhetsrutiner..

Väl i San Diego anlände vi på kvällen. Deras flygplats ligger mitt i centrum vilket jag nog aldrig tidigare har sett.. vårt hotell som vi också hade sett till skulle ligga centralt var därför bara 6 min med bil från flygplatsen. Hotellet var helt ok standard men vi hann inte tänka så mycket på det utan drog direkt ut..

Redan innan hade vi listat ut att deras centrum område med restauranger och nattklubbar kallas gaslamp. Och det var bara gatan ner från vårat hotell. Vi gick förbi några ställen tills vi bestämde oss för ett med lite kö med ungdomar runt vår ålder.

Väl inne var det rätt proppat och folk var klädda som de just hade kommit från stranden med färglada solglasögon och short. Mer utklädda än uppklädda om ni frågar mig :p men det verkade vara mycket roligt folk och det var bra stämning och spelades bra musik.

Vi fick rätt bra kontakt med fotografen på stället och försökte suga ut honom vad vi inte får missa när vi är i san diego.. han tipsade oss blandannat om att Benny Bennasi (en av världens största dj:s och helt klart en av mina favoriter) skulle spela på en annan nattklubb dagen efter vilket vi inte ens behövde överväga över utan tog med det i schemat direkt..

Vi träffade också två sjukt roliga tyskar runt vår ålder som var i gång med en roadtrip men skulle åka till LA tyvärr redan dagen efter.. Eftersom jag till vanligtvis tyvärr har lite fördomar mot tyskar/tyskland så lovade de mig att visa mig runt i tyskland när jag kommer tillbaka till Europa haha för att överbevisa mig.. nu kommer det ju dröja en bra tag innan jag är tillbaka men då ska jag låta Tyskland bli nästa expedition ;)

Vi fick iaf en sjukt bra kväll och start på San Diego.. blev till och med lite besvikna över att alla ställen, som Denver stänger kl 2 för vi hade lätt hålligt ut några timmar till även om man vet att man alltid ångrar det dagen efter :P

Hej hopp då var man hemma igen!! Eller kom egentligen hem i söndags natt men har behövt en vecka lugn och ro för att rehabilitera mig efter en fantastisk och fullspäckad tripp!! Vi hade sjukt kul och mitt hjärta ville stanna längre men det hade aldrig min kropp klarat pga för många tidiga mornar och sena nätter på rad och ingen sömn emellan.. :p

Som tur var så var jag iaf ordentligt uppladdad och utvilad inför trippen. Ungarna var extra gulliga innan de åkte iväg för de var ledsna över att jag inte skulle följa med dem på deras skidtur.. dagen innan de åkte tillexempel, då jag var ledig och solade ute i trädgården och jobbade istället på solbrännan så kom lill-tjejen (väldigt oväntat) ut med saft och en hemmagjord ”sallad” som hon hade gjort helt själv åt mig. Eller sallad och sallad.. tror det var selleri, morötter och ost.. udda kombination men det är ju helt klart tanken som räknas! :p

Familjen åkte iväg några dagar innan mig och det kändes konstigt att vinka av de från deras egna hus medans jag stannade kvar själv.. för underligt nog så känner jag mig nästan mindre hemma när de inte är här! När de är hemma har jag inga problem att röra mig fritt och känna mig som hemma i huset men efter att de åkte så kändes det helt plötsligt stelt å sitta själv på alla gemensamma ytor som typ köket eller i vardagsrummet.. samtidigt kändes det fel att sitta instängd i mitt egna rum i ett stort trevåningshus!

Förutom att jobba på brännan så förberedde jag mig väl inför resan samtidigt jag njöt av ledigheten! Jag sov ut och tränade. Gick lös på stan då jag behövde lite färglada sommarkläder till mina tråkiga svenska svart/grå/vita vinterkläder som var det enda jag hade med mig till Colorado. Fick med mig hem en ny solhatt för jag är trött på att bränna huvudet, dock ingen märkvärdig utan har ägd två liknande innan.. nya solglasögon, sandaler, en bikini och flera t-shirts och linnen.. spendera nog mer pengar inför resan än under :P men allt var livsnödvändigt och saker som absolut har saknat!

är speciellt nöjd med min nya bikini som är korallrosa med papegojor..

När jag var ute och joggade på kvällen så såg jag något ovanligt.. trodde först det brann men insåg sen att det bara var molnen hade trillat ner från himmelen..

Har ni någon gång prövat att jogga till solnedgången?

..gör det!!

En annan sak som jag inte hunnit nämna som hände innan vi åkte till San Diego var att jag och Daniela var ute i Denver en kväll.. Hittade ett nytt ställe som verkade sjukt bra tills att hon gick på toaletten och en tjej ställde sig bredvid mig i barnen..

Tjejen började helt plötsligt hosta helt hysterisk och jag hann undra varför hon var ute när hon var dödsjuk.. jag försökte vända mig om för att inte bli smittad.. men plötsligt kände jag också något.. mina ögon började rinna och det började klia i halsen.. personalen började skrika och evakuerade alla på stället.. jag förstod ingenting och kunde inte tänka klart utan försöka bara få tillbaka synen igen..

Efteråt förklarade personalen att någon sabotör hade gått lös med pepparspray i lokalen.. jag var dock tacksam över att förklaringen var så logiskt och simpel och att det inte var något nytt supereffektivt livshotande virus som jag en sekund innan trodde jag hade blivit smittad av.. Daniela däremot kom ut helt omedvetande från toaletten och undrade varför alla var ute och varför jag bölade..!! efteråt ville ingen riskera att gå in igen så vi gick också vidare.. det var det bra stället det..

Idag kände jag mig redan bättre, brukar ju gå fort direkt man börjar på penicillin! Dock var alla andra för bakfulla för att ses efter gårdagens oändliga fyllofest (som jag btw, missade!!!) Min host familj skulle ut och klättra i bergen och vandra i naturen "hiking", som de så hurtigt kallar det.. men så frisk kände jag mig inte.. satt istället inne på mitt rum och isolerade mig från allt och alla hela dagen..

På kvällen kom lill-grabben in med pyamas och konstaterade glatt att båda av oss hade det.. skilladen var bara att jag hade haft min hela dagen!! det hade inte slagit mig tidigare, samtidigt jag inte hade haft anledning till att byta om och nu var det ju som sagt försent..

Det är helt obeskrivligt hur irriterad/ledsen jag är när jag ligger här sjuk i sängen på självaste St Patrick's day! Ni tror säkert jag överdriver men ni förstår inte hur stort det är här!! Det är typ som Norges nationaldag för er som har varit där och upplevt det.. Skillnaden är bara att hela staden bär grönt istället för norska budnader.. annars är det också dagsfylla och galen gatufest på hög nivå!! Alla är glada, fulla, dansar och skrattar tillsammans i solen!

Men vad vet egentligen jag från mitt rum mer än att döma från allas galna statusuppdateringar och bilder som ploppar upp på facebook var femte minut från mina vänner som är ute och firar... å denna gång är det faktiskt inte jag som överdriver utan ni kan se själva.. här är några av bildern som precis dök upp..

Jag var i Miami för två år sen under St Patrick's day men de var inte alls så stort och galet som det verkar vara här i Denver. Många pubbar och klubbar gjorde reklam men inte som att invånarna där som här pallade se löjliga ut med treklöver och gröna hattar från topp till tå!

Jag hade egentligen skola på morgonen men såg faktiskt fram emot det då lärarna hade beordrat oss att bära grönt å vi skulle gå i paraden tillsammans med tusentals andra.. aja, ska inte vara allt för bitter även om jag vet att det var nog en av Denvers STÖRSTA GATUFESTER under hela det kommande året som jag precis MISSADE!!

Ibland är det verkligen skönt att bo med läkare.. gick upp på morgonen, host mom tittade med ficklampa i min hals och sa direkt att det var ”strep throat” =streptokocker, och skickade tillbaka mig i sängen.. När hon kom hem från jobbet hade hon med sig ett test för att vara på säkra sidan men hon hade rätt, det var streptokocker! Hon skrev ut antibiotika åt mig och jag gick tillbaka till sängen..

Kände mig redan lite halvdålig när jag vaknade på morgonen. Halsen hade svullnat upp en aning och jag kände mig allmänt seg. Försökte dock ignorera det då det var storsol och runt 20 grader ute. När jag plockat upp lill-grabben som slutade tidigare från skolan så styrde jag en playdate med svenska Anna å hennes kids.. Anna är den sthlm-tjej som jag råkade träffa på en förfest vilket jag har nämnt innan i något inlägg..

Ungarna hade inte träffat varandra tidigare men det hela gick bra och slutade med vattenkrig. Blötas blev nog dock Anna efter att barnen la ner de fjuttiga vattenpistolerna och började fylla upp hinkar..

Lill-grabbens short blev dyngsura och eftersom jag inte hade med mig något ombyte så svepte jag bara in honom i en filt. Kunde se hur småbarn fnissade åt honom senare när vi gick på lill-tjejens skolgård för att plocka upp henne. De trodde väl att han var inlindad i en filt för att han hade kissat på sig men som tur är så kunde inte han räkna ut det så jag gjorde honom (..och mig själv) en tjänst och sa inget utan besparade honom från dramat och den genans som skulle inträffa om han plötsligt insåg vad folk skrattade åt..

När vi kom hem så gjorde jag smoothie efter beställning men började känna mig mer krasslig så vi satt bara och sola på altanen tills host mom kom hem. Jag följde med till deras fotbollsträning som var premiär för i år då de spelar utomhus men host mom skicka hem mig så strax vi anlände för hon tycke inte jag såg frisk ut.. Väl hemma slocknade jag direkt någon gång vid 18-tiden, struntade i middagen och sov över tretton timmar till morgondagen..

Efter en otroligt lyckad dejt med Alexandra så åkte jag för att plocka upp ungarna. Lill-grabben hade gjort svenska pannkakor eller ”swedish pancakes” i hans cookng class.. ja, det finns faktiskt matlagningskurser för fyra åringar i detta land :P

De håller på att testa recept från hela världen och det var faktiskt jag som hade föreslagit att de borde göra svenska pannkakor men just idag måste jag dock erkänna att det tog emot lite att smaka eftersom att jag och Alex redan (för ovanlighetens skull) hade klämt i oss pannkakor med nutella till frukost..

Fröken sa iaf att lill-grabben var jätte stolt över att få göra svenska pannkakor och i det här lagret vet väl alla att hans au-pair är från Sverige så jag lovade honom att göra om det hemma.. 

Alexandra, är en svensk tjej som jag har nämnt här innan på bloggen då jag träffade henne på au-pair skolan i New York.. Hon bytte tyvärr sin första host familj och hamnade till min glädje i Highlands Ranch som ligger typ 40 min från Denver.

Tyvärr visade det sig att inte heller hennes nya host familj uppnådde förväntningarna med anledningar som jag inte kan publicera här.. iaf pallar hon inte byta familj en ytligare gång utan har bestämt sig för att åka hem. Jag tycker det är sjukt synd, mest för hennes skull såklart men också för att jag verkligen hade sett fram emot att hänga mer med henne.. Samtidigt litar jag på att hon har tagit rätt beslut med att åka hem, jag förstår henne verkligen efter allt hon har fått bemöta och stå ut med här.. å jag kan säga att jag hade nog packat resväskorna redan efter första tragedin!!

Eftersom hon åker redan imorgon så bestämde vi oss för att ses idag en sista gång (..en sista gång i usa dvs!) Efter att jag hade släppt av lill-grabben i skolan slog jag in Highlands Ranch på gbs:n. Trodde det var en annan storstad så blev förvånad när höghusen försvann och jag hamnade mitt ute i en landsbyggt. Dock med otrolig berg och utsikt.

Vi bestämde oss för att äta brunch på det bästa tänkbara frukost-ställe, iHop! För er som inte känner till så är iHop en stor amerikansk restaurang kedja som står för International House of Pancakes, och menyn är full med amerikanska pannkakor med alla tänkbara tillbehör.. Eftersom det var hennes sista dag så sket vi i att räkna kolhydrater utan beställde in pannkakor med nutella, banan och jordgubbar..

Samtidigt vi mumsade och hoppades på att ingen skulle se oss så kom det in ett ungdomsgäng på kanske sju ”tuffa” killar i 15-års åldern. Efter att de hade suttit bakom oss och ”fnissat” ett tag så kom den ena fram och slängd två lappar på vårat bort innan han gick snabbt tillbaka till deras..

..de var två lappar med samma text men med olika telefonnummer.. Även om de var allt för unga för oss så ville vi vara schysta så Alex skrev en lapp tillbaka som hon gav innan vi gick. Hon skrev att hon åker tillbaka till Sverige imorgon och så gjorde vi en pussmun av läppstift på skämt för att de skulle få något att prata om :p

Efter det så undrade vi hur vi skulle fördriva tiden.. Jag hade hört att de har en bra outlet där men som Alex redan hade gått lös på och hade redan problem som det var med att stänga sina resväskor inför morgondagen.. därför bestämde vi oss för att försöka gå upp i bergen för att se på den fantastiska utsikten..

Hon hade cyklat upp tidigare men vi hittade ingen väg för bilar. Kom istället till ett rikemansområde som var avspärrat med vakter och bommar, försökte köra runt men kom till en annan privat mark med körförbud, försökte ta oss därifrån och såg en räddande bro. Dock insåg vi att bron kanske inte var tillämpad för bilar även om den såg stark nog ut att klara det. Det såg ut som om att vi bara kom över bron så skulle vi hamna på en riktig bilväg som såg ut att leda oss upp till toppen av berget. Vi stannade och tvekade lite en tag, övervägde om bron skulle hålla sen gasade vi bara på..

Mycket riktig hamnade vi på en bilväg men som vi sedan insåg tillhörde samma rikemansområde som vi hade sätt tidigare som var avspärrat med bommar och vakter! Har stött på något liknande i Miami så kände egentligen till att man bara får tillträda med tillåtelse och legitimation.. samtidigt kände jag inte att det var direkt vårat fel att bron stod så fint glänsande och lockande framför oss och eftersom det var Alex sista dag så körde jag vidare.. tänkte att i värsta fall om vi skulle bli påkomna så skulle jag nog kunna komma undan men den dumma svenska blondinen: "vadå? får man inte köra här? var det ingen bro för bilar? hade ingen aning, skulle aldrig om jag hade vetat.. osv.." :p

Vi kom in på ett helt fantastisk område med både obeskrivliga hus och tomter.. miljön påminde mer om mexico ..inte för att jag har varit där :p men som jag föreställer mig det med gult torrt gräs, torra bruna buskar utan löv och röd/orange berg. Vi körde så långt vi kunde tills vi kom till en återvändsgräns.

Trotts återvändsgräns så kände vi oss inte för ge upp en utan vi skulle nå den jävla toppen!! Så bestämde oss för att försöka gå upp den sista biten till fots men hamnade istället på någons enorma privata golfbana. Då (tillslut) så gick vi med på att ge upp.. men av olika annledningar!

Jag var rädd för att vi skulle bli tagna av typ Tiger Woods säkerhetsvakter, för det var den enda person som jag kunde komma på för tillfället som skulle ha anledning till att äga en så stor privat golfbana medans Alex var rädd för coyote som hon hade hört existerade där.. jag har aldrig hört namnet tidigare men det är tydligen någon form av prärievarg som man inte vill träffa på själv.. (det förklarar ju en del varför filmen som jag nämnde i två blogginlägg tidigare heter Coyote Ugly ..jag hade inte heller velat träffa på en coyote-brud själv!)

Vi stannade iaf och pratade ut samtidigt vi njöt av solen. Mobilen sa att det var typ 20 grader varmt men ändå såg vi spår av snö här och var eftersom vi var på en sådan hög höjd.. vi kunde till och med skymta höghusen från Denver fast det låg cirka 30 mil bort!!

När klockan började närma sig halv fyra då ungarna slutar skolan så tog vi samma hemliga väg tillbaka.. ansåg att det kanske var smartast för att slippa redovisa till bom-vakterna hur vi hade lyckats tagit oss in..

Sa hej-då till Alexandra men känner på mig att vi kommer ses igen fast en annan tid, en annn plats :)

I helgen tog de bort stödhjulen på lill-grabbens cykel å han bara for iväg utan problem..

känns coolt att få vara med ett så stort ögonblick i hans liv och jag ser fram emot cykelutflykterna vi nu kan göra i sommar :)

Nu ligger jag sådär bra efter igen med bloggandet.. beklagar, men den enkla bortförklaringen är att det är så sjukt svårt å få tid nu när graderna har gått upp till 20-25°C varje dag!! även min flitiga träning har jag lagt lite på hyllan då jag hellre har prioriterar min lediga tid med att ligga på gräsmattan i solen.. men det kanske är förståeligt eller? :p

..i tillägg är ju detta fortfarande Colorado så man måste ju passa på för man vet aldrig när det plötsligt snöar igen.. dock säger de på radion att detta kommer bli den torraste våren på tio år.. man får väl hoppas, för om jag får för mig att åka skidor så räcker det ju ändå med bara en timmes bilfärd så är man i backen :p

Var egentligen sjukt trött efter dagens utflykt till Colorado Spring. Men bet ihop och gjorde i ordning mig inför kvällen, lite för att jag trodde ställena ändå skulle stänga en timme tidigare då vi flyttade fram klockan en timme vid midnatt men barerna sket totalt i det och hade istället öppet en timme extra.. men det gjorde mig inget för väl ute försvann tröttheten totalt då vi hade så sjukt kul å ingen av oss ville gå hem fast kvällen var över.. vi lyckades klamra oss fast på den sista baren en extra halvtimma efter stängning men blev sedan utkastade av arg personal som ville städa och gå hem..

Kvällen började med att vi mötte upp några amerikanska vänner på en bowling där vi såklart bowlade. Sedan gick vi vidare å råkade hamna på en Coyote Ugly-bar för er som har sett filmen med samma namn å vet vad det innebär.. det är iaf lättklädda (agresiva) brudar som dansar på bardisken och bjuder publiken på en annorlunda show.. dock smet vi fort därifrån när de började lyfta upp random brudar från publiken för att övriga skulle rösta vem som var snyggast.. 

Hamnade istället på ett sjukt skönt ställe med live-band. Och det var där vi lyckades hålla oss kvar å prata med bandet efter de hade spelat tills stängningspersonalen blev sjuk irriterade eftersom de förmodligen ville hem så fort som möjligt..

Jag vet inte varför men jag var då så sjukt imponerad över hur de hade hittat varandra då alla i bandet var i olika åldrar och från helt olika ställen, en 25 åring från New York och en 35 åring från jamaica å en 45 åring som påminde om mammas kille fast långhårig :P

Jag kom iaf därifrån med en biljett till deras nästa spelning men som till min stora besvikelse visade sig vara på en vardag mitt i veckan, en timme från Denver haha.. så tack, men nej tack :P

Klockan sju på morgonen när jag hade tandborsten i munnen så ringde en klasskompis och sa att hon redan stod utanför. Rätt onice tid en lördags morgon, eller vad säger ni? Hann inte äta frukost så grabba bara tag i en av barnen små mjölkpaket som de har med sig till skolan varje dag och en sportbar för att äta i bilen..

Trotts trött och stressad så såg jag ändå fram emot dagen för idag skulle vi på upptäcktsfärd i Colorado Spring som ligger 1,5 timme från Denver..

Som jag har nämnt innan i något inlägg så har vi blivit påtvingade en bok i skolan som vi måste läsa. För er som missade så heter boken: ”My first trip to Colorado” och handlar om en flickas försa resa till Colorado under 1900-talet.. sjukt tråkig och enformig bok om ni frågar mig då de färdas via häst och vagn och det mest händelserika som hände efter att jag har slumrat igenom lite över hundra sidor är att deras hund blev påkörd.. men ändå roligt för idag ska vi få träffa författarens dotter som vill föreläsa lite om boken och hon ska tydligen vara helt överförvildad av lycka över att få träffa oss.. hon och våra lärare verkar tycka det är så sjukt ballt att vi också just nu är mitt inne på vår första resta till Colorado, precis som hennes mamma var ..fast 100 år tidigare!! I och med det så tvingar våra lärare oss att föra dagbok till dem.. för vem vet, om hundra år kanske vi också kan släppa en bok utefter den dagboken! (..troligt!)

Min bil skulle in på rutinkoll så jag hörde med de andra i klassen om jag kunde ta sällskap med någon.. En av asiaterna svarade att hon bodde nära och kunde plocka upp mig på vägen för att sedan möta upp de andra asiaterna från klassen (kina/japan) och att en tjej från South Africa hade erbjudit sig att köra oss alla i hennes mini-buss.. Lät intressant, så jag tackade ja :p

Det var alltså därför vi behövde åka från mig redan klockan sju fast klassen skulle mötas 9:30!! Jag är ofta rätt trygg när andra kör och sällan rädd men jag trodde seriöst jag skulle dö denna gång.. Behöver jag nämna orsaken? Japan har vänster-trafik och hon hade definitiv inte varit här tillräckligt länge för att vänja sig med högertrafiken.. kan erkänna att Denver är extra svårt med alla enkelriktade vägar vilket även kan förvirra mig ibland men hon..

Det som hände var att efter en korsning när vi skulle åt vänster så fans det två enkelriktade vägar att välja på. Hon tog självklart inte den högra som hon skulle utan körde istället in på den vänstra som i tillägg var dubbelfilig med farthastighet runt femtio-sjuttio.. ÅT FEL HÅLL!!

Jag såg bilar i full fart komma emot oss och skrek ”stop/pull over”, men hon regerade knappt. Vi hann till och med ha en liten aggressiv diskussion för att hon inte förstod vad jag gormade om.. Jag pekade på bilarna som var på väg mot oss och när hon äntligen insåg vad som höll på å hända så frågade hon mig vad hon skulle göra?!

Ja, vad gör man när man kör åt fel hål på en enkelriktad gata och kan inte ta sig över till andra sidan? JAG VET INTE!! Jag satte iaf på hennes nödljus och bad henne köra åt sidan och sen var det bara att hoppas på att de andra bilarna skulle väja i tid.. å vi överlevde denna gång.. när kusten var klar lyckades vi köra upp på väggrenen och ta oss över till rätt sida av vägen..

Hon missade att stanna på ett antal stoppskyltar och när hon sen inte hittade vägen till den andra tjejen som vi skulle plocka upp så ville hon hålla sin mobil som en gps i handen medans hon körde.. jag som redan i detta lagret kramade bildörren hårt sa att hon bara kunde glömma det och tog över kartläsandet. Jag pekade nogramt hur hon skulle åka, vi plockade upp den andra tjejen innan vi mötte upp de andra för att byta bil och chaufför (byta chaufför, tack och lov!!)

Dock visade det sig att tjejen från South America inte hade kunnat låna mini-bussen av sina host parents som hon hade lovat oss. Istället kom hon med en helt vanlig, inte en allt för stor fem-sätesbil.. och vi var sju personer! hon mena däremot på att det inte var några konstigheter och slängde in en filt i backluckan å sa att de två som är tröttas kan slagga där..

Jag som tio minuter tidigare trodde jag skulle dö i en bilolycka sa att jag absolut inte ville vara otacksam men att jag hellre betalar en taxi hem med desamma än att riskera mitt liv utan säkerhetsbälte i en baklucka.. Två av kineserna förstod inte vad jag pratade om och trodde de var någon form av vip-plats för fotografer och nästan kastade sig in i bakluckan och började genast babbla om vilka bra bilder och vinklar de kunde få därifrån..



”otippat att kineserna vill fotografera!!”, sa jag högt men det var bara jag och south amerikanen som skrattade! (lugn, vi har den jargongen mot varandra, alla i klassen är ”patrioter” och mobbar varandras länder..) dock kände inte asiaterna till själva bakgrunden till detta skämt så jag var tvungen att förklara det för dem..

Jag som fortfarande inte släppt att kina har spärrat facebook i landet pga av saknad yttrandefrihet var ju bara tvungen att starta en dissektion i bilen med dem angående det.. (haha, ni som känner mig vet hur bra jag är på att ställa lite för mycket oblyga frågor/hänga upp mig och förstora saker) ..så nu i efterhand så kanske jag kan medge att jag frågade ut kineserna lite för mycket/gick för hår på angående vad de tyckte om deras land, diktatur och regering m.m. (men vadå? man måste väl passa på?! :p )

Men som de flesta kineser verkar göra så förneka de det mesta.. De sa att de tyckte att det är synd att de har en diktatur samtidigt de ändå har förståelse till situationen.. de menar att demokrati kanske fungerar i lilla Sverige men att det aldrig skulle fungera i Kina med sina 1,3 miljarder invånare? Även om ett parti skulle få majoritet så vill minoriteten alltid vara för hög/för många som fortfarande är emot, för nu snackar vi att flera miljoner människor kan ju bli minoritet när totalen är runt 1,3 miljarder.. jag förstod vad de menade men jag hade aldrig velat leva i ett sådant land med hög disciplin, övervakningskameror, poliser/vakter, begränsad internetankomst, ingen yttrandefrihet, någon som har bestämt på förhand att jag bara får föda en unge m.m.. jag har förvisorligen aldrig varit i Kina personligen men just därför jag ville veta vad som är sant/överdrift.. tror att samtalsämnet upphörde någon gång när jag frågade hur de ställde sig mot att svensk media kallar kiniser för ”fångar i sitt egna land”..

Det blev iaf inget stel stämning i bilen efter utan alla var glada å försökte tagga varandra och vi stannade till och med på vägen för en gruppbild..

När vi anlände till resten av klassen blev vi bjudna på bullar och kakor av lärarna. Det pratades lite om boken men också allmänt om Colorados historia. Dottern visade sig att inte vara någon dotter längre utan en söt gammal tant på runt sjuttio år med ett kristen kors på ena sidan brösten och en amerikansk flagga på andra sidan och sa ”god bless” i varannan mening..

Efteråt fick vi egentid att gå runt lite och utforska den fina staden.. verkligen en söt (åter igen) cowboy inspirerande stad med mycket reklam för cowboyhattar och cowboyboots.. får ju nästan slå till på ett par läder snart så jag matchar in :P

De här tröj-trycket har ni säkert sätt tidigare, de gjorde reklam för pikes peak överallt på allting.. tröjor, choklad, pennor m.m så jag trodde det var därifrån men fick senare höra att det är ett berg som ligger mer än en timma bort?!

Vi åt på ett riktigt amerikansk nostalgis uteservering där servitriserna såg ut att vara som tagna från tv-serien, true blood för er som har sett den :P tyvärr glömde jag foto-bevis!! Jag som inte hade ätit en riktigt frukost en beställde in en riktigt amerikanare med scrambled eggs, bacon och hash brown (potatoes).. yumi, yumi!

Väl framme vid Gardens of Gods blev jag verkligen förvånad. Vist att röda berg var lite coolt men jag hade förväntat mig en trädgård full med alla sorters blommor så mycket som författaren hade höjt denna plats till skyarna och beskrev i boken att det var det mest fantastiska hon hade sett.. men det var liksom bara en utsikt å röda berg..

..även om det ser ut som gud-gubben har sitt ljus över denhär bilden :P

..detta skulle då annars vara den största sevärdheter?? "the kissing camels" de menar att stenarna i mitten av bilden ser ut som två pussande kameler, ser ni? ..om ni frågar mig så tycker jag det mer ser ut som en jätte sköldpadda som pussar en liggande björn men de tyckte väl inte namnet "the huge turtle who is kissing the lying bear" klingar lita fint i öronen..

Men vi hade så grymt roligt iaf. Kineserna var helt överspelat över utsikten och tog minst 300 bilder.. man kan ju undra varför när de inte har facebook ;) ingen annan förstod vad som de tyckte var sååå himla fantastiskt för de verkade lika tagna som författaren.. men det var lite skit samma för deras energi spred sig till oss andra och vi flamsade runt som små tonårstjejer på klassutflykt..

Nu får bilder ta över resten för jag har redan skrivit alldeles för mycket!!

jag är nere till högra hörnet..

haha, spana in denhär super-morsan som joggade med sina två tvillingar i dubbel-barnvagn på motorvägen.. you gotta love this country!!

mångkultur-tåg på vandringsfärd..

det stod en stor jävla sten ivägen så jag försökte rubba den..

mina nya favoriter :P