Det har varit..

många dagar vid poolen..

..och i vattnet!

Sveriges nationaldag @amerikat


roadtrips..


mesa verde national park


"four corners momument" fyra delstater på samma gång:
Arizona, Colorado, New Mexico och Utah


sand öken


utomhusaktiviteter


great sand dunes national park


svenska dj:s har varit på besök

parkhäng


försök till svensk midsommar i amerikat


(alla ville ta kort med oss då de trodde vi var jesus fruar..!!)


för stora wild fires..


utomhuskonserter..

water rafting


jazz @park -every sunday


galna efterfester..


4th of july

terrass-fester


galenskaper..


concerts at red rocks amphitheatre



galna amerikanare

reunion roadtrip med mina bästa vänner från sverige.. 


dagtid i vegas


kvällstid i vegas


helikopter över gran canyon

mera roadtrips..


annorlunda amerikanare


små kottar i yosemite national park, california

mamma på besök


och syrran på besök




familje reunion i denver..


colorado country club

water scooter med syrran


drinkar med mamma och hennes kollega

beach partyn

berry picking med barnen


..och slutligen en massa solnedgångar bakom bergen

På söndagsmorgonen gick vi upp tidigt för vi hade mycket att hinna med under dagen innan vi skulle lämna både Los Angeles och California för att flyga hem till Colorado.

Vi gjorde ett nytt försök att dra och fota hollywood-skylten då vädret hade klarnat såklart, lagom till vår hemresa. Redan på vägen dit såg vi skylten från mils avstånd vilket hade underlättat en aning när vi letade efter den dagen innan..

Nästa jakt blev att hitta ”walk of fame” som båda ärligt talat också var lite osäkra på vart det låg. Vi visste att stjärnorna var på boulevarden men inte vart med tanke på att vi inte såg dem dagen innan.. hamnade istället mitt i en marknad där och fick goda grillspett till frukost medans vi gick gatan ner..

Hittade tillslut stjärnorna och han se lite annat innan vi tog rääser-bilen tillbaka till San Diego..

Njöt det sista ut av San Diego innan vi måste säga bye till det också. Lämnade tillbaka bilen till car-renteln som skjutsade oss till flygplatsen..

Det är synd att vi inte kunde stanna längre i både San Diego och Hollywood, men nu har vi iaf fått en försmak och jag vill garanterat åka tillbaka <3

När vi hade installerat oss på vandrarhemmet så gick vi ut på jakt efter några öl till rummet men alkohol verkar inte vara något J-town säljer efter att ha frågat ett femtiotal och gått in i samtliga butiker..

Dock verkar man kunna hitta allt annat som exciterar i riktiga Japan där.. kläder, mat, godis, smycken, leksaker.. allt! fascinerade över hur ett helt område kan förvandlas till en helt annan land.

Efter ca 40 min fick vi tillslut tag på ett par brukar öl och drog tillbaka till rummet där vi skratta gott om all otur vi hade haft med allt, dåligt väder i San Diego och hur vi hamnade mitt i Little Tokyo från Hollywood.. men kul har vi!!

Senare gick vi ut och blev rekommenderade om the edison, som ska tydligen vara ett av LA's finare ställen vilket man inte kunde tro från utsidan där vi blev placerade i kö i en liten flummig gränd. Mins inte ens att stället hade en namnskyllt men kön utanför var iaf lång med vakter som patrullerade fram och tillbaka och nekade person efter person i kön pga av skoval eller klädsel.

När det blev vår tur i kön följde vakterna oss till en sunkig ingång fast där en stor pampig, guldtrappa om jag inte mins fel väntade och ledde ner oss till ett ännu mer pampig enorm lounge dolt under jorden med flera mingel-rum och en hel scen.

Det var som att gå tillbaka i tiden, tror det var 1920-tal då de körde på med jazz-musik, showdance och hela personalen var utklädda till flapper girls med fransar, fjädrar och pärlor..

I efterhand är jag lite besviken på mig själv att jag inte tog mer kort än bara detta misslyckade från ett av uppträdandena.. men om ni har vägarna förbi borde ni absolut besöka the edison..

Kvällen blev iaf minst sagt lyckad mot alla tidigare förväntningar och avslutades med fyllekäk på världens godaste japanska restaurang så kom fram till att det faktiskt inte är så dumt ändå att bo i japantown ;)

Trotts halvmulet väder så hade vi det riktigt gött när vi turistade runt i hollywood. Vi åt lunch på ett riktigt nice hälso-café på boulevarden där ägaren satt utanför och lockade in folk genom att ge förbipasserande olika komplimanger.. å det fungerade faktiskt rätt bra!!

Vi åkte till ett utomhusköpcentrum som en annan turist sa att vi bara måste gå till då ”alla kändisar hänger där”!! Där hitta vi dock bara dyra kläder och inga kändisar, eller inga vi kände igen iaf :p men då är ju jag kanske inte riktigt rätt person att ha med sig på kändisjack som aldrig har läst en skvallertidning och knappt skulle känna igen Brad Pitt även om han stod rakt framför mig.. kanske lika bra, men vi kom iaf därifrån med ett foto på någon, kändis eller inte, han hade iaf tappat sin tröja..

Senare åkte vi vidare till beverly hills och hängde runt där. Vi hade så kul och var så imponerade av allt att det var inte förens senare, alldeles för sent som tanken på vart vi skulle övernatta slog oss..

Vi började ringa runt på hotell runt i hollywood men allt vi kunde hitta som inte var slutsålt låg runt 2000sek/natten, kanske inget för oss med au-pair löner så vi beslutade oss för att åka tillbaka till LA downtown för större utbud.

På vägen dit började batterierna på båda våra telefoner att ta slut.. Daniela körde och jag försökte googla hotell på de sista 10 procenten.. Jag hänvisade henne till ett hotell som var fullt, sen till ett annat, sen dog min telefon så jag råkade hänvisa tillbaka till det förstgående.

Samtidigt var trafiken väldigt tät och stressig så stämningen i bilen blev väldigt hetsig. Vi åkte runt och runt i cirklar och irritationen ökade när vi hela tiden kom tillbaka till något område som påminde om kinatown..

Nu i efterhand skrattar vi båda när vi tänker tillbaka på oss men det var minst sagt inte roligt då!! vilsna i storstaden..

När sista telefonen dog så bestämde vi oss för att varva ner, samla oss, parkera, sätta oss på ett café, ladda telefonerna, andas ut och försöka boka något via telefon istället för att köra runt som två idioter.

Vi googlade för fullt så till och med den trevliga cafébiträdet blev involverad. Hon tog fram ringlista efter ringlista men allt var fullt/för dyrt. Hon förklarade också att vi inte var i kina-town utan i något som kallas för ”Little Tokyo” som är ett japanese american district i downtown även kallat ”J-town”,”Lil Tokyo” eller ”Japantown”.

Efter många suckar och stön från vårat bord så ville nog till och med cafébiträdet bli av med oss så hon tipsade om ett ställe mitt emot som tydligen var ett vandrarhem för japaner. Hon var väldigt osäker på standaren men trodde iaf absolut de skulle ta emot oss och ge oss ett rum för en billig peng. Mycket tveksamma men utan så mycket annat val så rullade vi tillslut in väskorna dit.

Ägaren där var mycket trevlig men kunde inte många ord på engelska. Vi lyckades tillslut iaf konversera oss fram till att få hyra ett rum över natten. Billigt var det och rummet var ändå ok. Ingen egen toa eller badrum till min skräck men vi skulle ju bara stanna några timmar.. Natten var räddad!!

Eftersom vädret inte verkade bli något bättre i San Diego så fick vi lägga ner vårat hopp om att få testa surfing. Sen fanns det liksom inte så mycket mer att göra eller se i San Diego när det är dåligt väder för det existerar bara inte där..

Vi frågade hundratals som vi träffade om andra rekommendationen för en molnig dag i staden men inget annat kom upp på listan mer än att många hänvisade oss till deras kända SeaWorld.. såg lite intressant ut tills vi upptäckte att inträdet låg på $78 dollar för en person, en dag!! (ca: 570 sek!!) Det var inte riktigt vad vi au-pair hade lust att slänga pengar på när vi önskade en barnfri semester.. Så för samma slant hyrde vi en bil istället och satte flaggan mot HOLLYWOOD, LA!




Frukost blev det på en härlig, riktigt amerikansk cowgirl cafe längst vägen i Santa Ana. Jag passa på att beställa min amerikanska favorit: hash browns, bacon och ägg..

Sen körde vi vidare mot Hollywood-bokstäverna. Men väl inne i hollywood dök ett problem upp, vart fan är egentligen den jävla skylten?! Vi var säkra på att vi skulle se skylten på vägen in men den var spårlöst försvunnen så vi fick istället börja googla på den exakta location vilket var lite knepigt att först hitta.

Tillslut fick vi tag på en location som ledde oss upp på ett berg vilket kändes rätt men när vi kom in i ett villaområde med en smal bilväg som sick-sackade husen så började vi båda bli lite osäkra.. Daniela som körde var säker på att jag hade gett henne fel adress så jag som kartläsare började bli lite svettig. Sen försvann även min mobilsignal ink gps-signal så vi fick fortsätta själva dit vägen ledde oss.

Vi kom till en topp utan en skymt av någon skylt. Dock var det inte bara vi som såg vilsna ut utan det var många parkerade bilar där så vi stannade till och frågade första bästa. Och mycket riktigt så skulle man se skylten därifrån men det var så molnigt att inte ens en bokstav skymdes. ”Men jag tror den är där” sa turisten vi hade frågat och pekade åt ett håll..

...stelheten som uppstår när du åkt hela vägen till Hollywood och det är för molnigt så du inte ens kan se Hollywood-skylten ;)

Vi tittade oroligt på varandra och undrade vad vi har gjort som förtjänar sådan otur på våran "sol"-semester.. Vi trodde liksom inte ens det var möjligt att det kan vara så dimmigt att man inte ens kan se skylten.. men efter ett tag kunde vi iaf skymta några bokstäver så vi vet att vi inte vart grundlurade iaf :)

Idag var det kajak i La Jolla som stod på schemat så vi fick gå upp rätt tidigt och hann med hotellfrukosten vilket annars är en ovanlighet ;) Där träffade vi en rätt intressant indie runt 35-års åldern som satte sig vid vårt bort i brist på andra platser.

Under den halvtimmen vi spendera tillsamman vid frukosten fick vi ut rätt mycket om hans liv och han kanske mindre om vårat. Han ska iaf ha ett diplom för hans ärlighet. Han sa att han var från indien och studerade i USA, just nu var han på semester med några vänner men de bodde på ett annat hotell eftersom de var rikare än stackar.

Han hann också nämna att han hälsar på sin familj i Indien en gång om året, oftare har han inte råd med eftersom det blir så dyrt varje gång, inte pga flygbiljetterna utan pga att hela släkten förväntar sig presenter av honom när han kommer haha.. tur att man själv inte har den pressen när man hälsar på i Sverige, eller? ;)

Innan han gick rekommendera han också oss, samtidigt som han själv plockade på sig några frukter, bullar och vattenflaskor att vi också skulle göra det samma för då behöver vi inte köpa lunch senare!

Väl i La Jolla (Daniela skrattade varje gång då jag försöker uttala ”Jolla” som så klart är spanska) hade vi för första gången tur med vädret då solen tittade fram lite grann under kajak-turen som faktiskt var roligare än vad vi båda hade trott ..iaf första timmen!! 

Tyvärr inte så mycket att se/sevärdigheter som företagets broschyrer hade skrytigt om utan vi babblade och paddla mest runt i en cirkel och tittade på förbisimmande djur som var både delfiner och sjölejon. Dock på rätt bra avstånd ska jag erkänna så det var bara våra instruktörer som tydligen kunde se skillnad på vardera då man såg något grått hoppa upp.. att hinna ta några kort var det inte ens tal om.

Jag har paddlat kanot förut många gånger även om det var ett bra tag sen men aldrig kajak. Både jag och Daniela blev överskakade hur ostadig den kändes i vattnet och hur lätt det faktiskt är att tippa över. Dock tyckte jag det bara skulle vara kul men det tyckte inte Daniela som absolut inte ville sluta i vattnet.

Hon blev mindre imponerad av när jag tog det här som ett träningspass och lekte super livräddare och tvingade henne vara först på plats till alla som välte med sin kajaken för att försöka dra upp de ur vattnet haha för hon var verkligen livrädd för att jag skulle välta våran egna på köpet.

Dock trillade vi aldrig i så jag fick tillslut hoppa i frivilligt. Nått måste man ju få bada på sin ”sol”-semester. Och det var nog första doppet för i år, för det räknas väl även om man har våtdräck och livväst på? ;)

Efter två timmar å verk i armarna så var träningspasset över och solen hade gott i moln. Trötta och nöjda efter dagen avlutade vi med en god middag och gick i säng tidigt för vi hade mycket som väntade på oss nästkommande dag...

Efter lite research från vänner som varit i San Diego så sa alla att vi måste besöka Mission Beach, vi hade även hört att de har ett nöjespark där som kallas Belmot Park. Perfekt tänkte vi som båda var sugna på att testa att surfa och nya berg-och-dalbanor... slutade självklart med inget!

Det var sol och hyfsat varmt så vi gick ut med shorts och solglasögon och hade packat bikinin och solfaktorn i väskan. Eftersom stranden låg lite längre bort så det skulle bli för dyrt med taxi så frågade vi hotellet efter bussförbindelserna.. De blev förvånade över att vi inte hade någon hyrbil och sa att buss skulle ta cirka en halvtimme.. Efter att vi försäkrat de om att vi inte tyckte att en halvtimme på en buss var hela världen så skrev bittra tjejen i receptionen tillslut ut en tidtabell åt oss.. service verkar inte vara hotellets starka sida...

Vi var lite oroliga över bussresan eftersom hotellet hade gjort sådan stor deal över den men det var inga som helts konstigheter utan faktiskt väldigt smidigt och enkelt.. Dessutom betalade vi bara tre dollar (=28 svenska) för en dagsbiljett som höll hela dagen istället för en taxi som tur och retur säkert skulle landat på runt 300..

Vi försökte komma på varför de gjort så stor deal av att ta bussen men det måste ju vara för att i usa är det en sådan självklarhet att ha tillgång till bil.. det är typ bara de allra fattigaste som åker buss och Daniela påpekade att det faktiskt var första gången hon hade åkt "kommunalt" sedan hon anlände till usa för sju månader sen.. även om jag inte har varit här lika länge så gällde det även mig, jag har inte åkt buss på flera månader förutom någon skidbuss som jag tog mellan skidbacken och bilparkeringen.. å någon subway finns det inte ens i Denver! 

..dock tycker jag bara det är sorgligt hur amerikanarna är beroende av sina bilar! Klart det kan vara skönt å ta bilen istället för att åka kommunalt men jag saknar att gå!! det är så självklart med bil här att många områden saknar till och med gågator/trottoarer. Även i Denver kan jag inte ens ta mig mellan mitt hem och matbutiken utan bil.. det skulle ta mig tre min att gå till lill-tjejens skola från vårat hus men ändå är inte det ens ett alternativ..

aja, tillbaka till San Diego. Det här var ända bilden jag hann ta när vi precis hade gått av bussen innan världen förändrades helt. Solen gick i moln och det blev kallt och blåsigt. Stranden var lång och vacker men det fanns inte en chans att vi längre ville bada i den kylan, även om jag hade fått en vårdtäckt hade jag aldrig gått i..

Helt sjukt egentligen hur vädret bara kunde förändras så fort?? jag skämdes nästan över våran sommar outfit med shorts och gåshud.. men det var inte bara vi som var oförberädda utan folk som hade legat och solat på standen började också fort men diskret packa ihop och bege sig..

Vi hade iaf karusellerna ..trodde vi!! jag vet inte vad eller hur jag ens hade fått för mig något ang. Belmot Park men det var bara en berg-och-dalbana och en karusell, sen var det liksom inget mer förutom några få attraktioner för barn runt 1-5 år!! jag blev iaf sjukt besviken efter att ha förväntat mig ett helt nöjesfällt, större en Liseberg med minst fem berg-och-dagbanor hahha.. 

Sjukt besvikna köpte vi iaf en åkbiljett till berg-och-dalbana vilket bjöd på 30-sekundens glädje innan vi tog en långpromenad längst hela stranden och kollade på lyxhus då de ena inte var det andra likt förutom att alla var utrustade men grillar och uthyres till turister..

Efter en timme som det tog att gå fram och tillbaka på ca halva av den långa stranden gick vi till en cool beatch-restaurang där folk surfade på tillgjorda vågor.. blev lite sugen på att testa men antog att det var inget för amatörer..

Våran servitör på stället beklagade sig också över vädret och sa att han aldrig hade sett något liknande under hans fem år här som säsongare och att stranden brukar i vanliga fall vara fullproppad vid den här tiden av året.. vet inte om det var en tröst till oss eller inte..

Vi frågade vad vi kunde göra och han tipsade om några shoppinggator runt Pacific beach, det låg i närheten så vi tog bussen dit.. Träffade ett butiksbiträde från Malmö men jag som vanligt kunde inte ställa om mig till svenska utan började stamma och kunde inte hitta ord efter att ha pratat så mycket engelska.. fast han som hade bott här i fem år verkade inte ha några problem med svenskan.. han sa blandannat att det var sjukt mycket svenskar här i San Diego vilket vi inte hunnit märka av men det dröjde inte länge förens jag började höra både svenska och norska vart jag en gick..

Benny Benassi

Kvällen var redan spikad.. vi skulle se Benny Benassi till varje pris.. (dj:n som vi blev tipsade om dagen innan) Han skulle spela på en klubb som kallas Fluxx, dock var biljetterna redan slutsålda men vi bestämde oss för att försöka köpa vid dörren.. vi var ju tyvärr inte de enda som ville det och kön var sjukt lång.. i tillägg var vakterna från stället sjukt otrevliga så väntan utanför var mindre rolig och sjuk frustrerande men vi kom till slut in..

OCH den som väntar på något gott... stället blev fort packat och spelningen var faktiskt en av den bästa jag har varit på.. inte bara pga av Benny Bennasis framförande (som btw dizzade publiken totalt och smsade på sin telefon under typ hela hans spelning) utan också för stämningen och publiken.. 

..så oansett om det är en blåsig dag i San Diego så är nattlivet fortfarande amazing !!

Hade absolut ingen resefeber utan var bara taggad för att äntligen få komma iväg. Resväskan var redan packad så fördrev istället hela morgondagen med att sola ute i trädgården innan Daniela plockade upp mig med bilen å vi körde till flygplatsen i Denver. Vi hade rätt flyt för hennes host mom skulle anlända till samma flygplats strax innan våran avgång så hon skulle ta med sig bilen hem.

På flygplatsen flöt allt på så har inte så mycket att säga ang. det förutom att till fortsättningen så behöver jag inte medta varken passport eller mitt visa-bevis för att flyga inrikes utan det räcker tydligen med bara mitt amerikanska id-kort/körkort, något som förvånade mig lite med tanke på deras ofta överdrivna säkerhetsrutiner..

Väl i San Diego anlände vi på kvällen. Deras flygplats ligger mitt i centrum vilket jag nog aldrig tidigare har sett.. vårt hotell som vi också hade sett till skulle ligga centralt var därför bara 6 min med bil från flygplatsen. Hotellet var helt ok standard men vi hann inte tänka så mycket på det utan drog direkt ut..

Redan innan hade vi listat ut att deras centrum område med restauranger och nattklubbar kallas gaslamp. Och det var bara gatan ner från vårat hotell. Vi gick förbi några ställen tills vi bestämde oss för ett med lite kö med ungdomar runt vår ålder.

Väl inne var det rätt proppat och folk var klädda som de just hade kommit från stranden med färglada solglasögon och short. Mer utklädda än uppklädda om ni frågar mig :p men det verkade vara mycket roligt folk och det var bra stämning och spelades bra musik.

Vi fick rätt bra kontakt med fotografen på stället och försökte suga ut honom vad vi inte får missa när vi är i san diego.. han tipsade oss blandannat om att Benny Bennasi (en av världens största dj:s och helt klart en av mina favoriter) skulle spela på en annan nattklubb dagen efter vilket vi inte ens behövde överväga över utan tog med det i schemat direkt..

Vi träffade också två sjukt roliga tyskar runt vår ålder som var i gång med en roadtrip men skulle åka till LA tyvärr redan dagen efter.. Eftersom jag till vanligtvis tyvärr har lite fördomar mot tyskar/tyskland så lovade de mig att visa mig runt i tyskland när jag kommer tillbaka till Europa haha för att överbevisa mig.. nu kommer det ju dröja en bra tag innan jag är tillbaka men då ska jag låta Tyskland bli nästa expedition ;)

Vi fick iaf en sjukt bra kväll och start på San Diego.. blev till och med lite besvikna över att alla ställen, som Denver stänger kl 2 för vi hade lätt hålligt ut några timmar till även om man vet att man alltid ångrar det dagen efter :P

Jag har inte slutat blogga.. eller jag vet inte! vill så gärna men får inte tiden att räcka till!! men ska försöka ta igen lite kommande vecka så hoppas ni inte redan övergivit mig..

varför jag gör ett inlägg nu är mest för att jag vill försäkra er om att ni inte ska tolka min tystad att det har hänt något eller för att jag inte har det bra (som några har undrat/sänt oroliga mail på) ..utan snarare tvärt om!! ..jag trivs fortfarande toppen, allt går jätte bra och jag är så busy men roligheter hela tiden att jag helt enkelt inte får tid över att knappra på datorn :D

Så jag lever ..och jag saknar er, no matter what <3

Hej hopp då var man hemma igen!! Eller kom egentligen hem i söndags natt men har behövt en vecka lugn och ro för att rehabilitera mig efter en fantastisk och fullspäckad tripp!! Vi hade sjukt kul och mitt hjärta ville stanna längre men det hade aldrig min kropp klarat pga för många tidiga mornar och sena nätter på rad och ingen sömn emellan.. :p

Som tur var så var jag iaf ordentligt uppladdad och utvilad inför trippen. Ungarna var extra gulliga innan de åkte iväg för de var ledsna över att jag inte skulle följa med dem på deras skidtur.. dagen innan de åkte tillexempel, då jag var ledig och solade ute i trädgården och jobbade istället på solbrännan så kom lill-tjejen (väldigt oväntat) ut med saft och en hemmagjord ”sallad” som hon hade gjort helt själv åt mig. Eller sallad och sallad.. tror det var selleri, morötter och ost.. udda kombination men det är ju helt klart tanken som räknas! :p

Familjen åkte iväg några dagar innan mig och det kändes konstigt att vinka av de från deras egna hus medans jag stannade kvar själv.. för underligt nog så känner jag mig nästan mindre hemma när de inte är här! När de är hemma har jag inga problem att röra mig fritt och känna mig som hemma i huset men efter att de åkte så kändes det helt plötsligt stelt å sitta själv på alla gemensamma ytor som typ köket eller i vardagsrummet.. samtidigt kändes det fel att sitta instängd i mitt egna rum i ett stort trevåningshus!

Förutom att jobba på brännan så förberedde jag mig väl inför resan samtidigt jag njöt av ledigheten! Jag sov ut och tränade. Gick lös på stan då jag behövde lite färglada sommarkläder till mina tråkiga svenska svart/grå/vita vinterkläder som var det enda jag hade med mig till Colorado. Fick med mig hem en ny solhatt för jag är trött på att bränna huvudet, dock ingen märkvärdig utan har ägd två liknande innan.. nya solglasögon, sandaler, en bikini och flera t-shirts och linnen.. spendera nog mer pengar inför resan än under :P men allt var livsnödvändigt och saker som absolut har saknat!

är speciellt nöjd med min nya bikini som är korallrosa med papegojor..

När jag var ute och joggade på kvällen så såg jag något ovanligt.. trodde först det brann men insåg sen att det bara var molnen hade trillat ner från himmelen..

Har ni någon gång prövat att jogga till solnedgången?

..gör det!!

En annan sak som jag inte hunnit nämna som hände innan vi åkte till San Diego var att jag och Daniela var ute i Denver en kväll.. Hittade ett nytt ställe som verkade sjukt bra tills att hon gick på toaletten och en tjej ställde sig bredvid mig i barnen..

Tjejen började helt plötsligt hosta helt hysterisk och jag hann undra varför hon var ute när hon var dödsjuk.. jag försökte vända mig om för att inte bli smittad.. men plötsligt kände jag också något.. mina ögon började rinna och det började klia i halsen.. personalen började skrika och evakuerade alla på stället.. jag förstod ingenting och kunde inte tänka klart utan försöka bara få tillbaka synen igen..

Efteråt förklarade personalen att någon sabotör hade gått lös med pepparspray i lokalen.. jag var dock tacksam över att förklaringen var så logiskt och simpel och att det inte var något nytt supereffektivt livshotande virus som jag en sekund innan trodde jag hade blivit smittad av.. Daniela däremot kom ut helt omedvetande från toaletten och undrade varför alla var ute och varför jag bölade..!! efteråt ville ingen riskera att gå in igen så vi gick också vidare.. det var det bra stället det..

Idag kände jag mig redan bättre, brukar ju gå fort direkt man börjar på penicillin! Dock var alla andra för bakfulla för att ses efter gårdagens oändliga fyllofest (som jag btw, missade!!!) Min host familj skulle ut och klättra i bergen och vandra i naturen "hiking", som de så hurtigt kallar det.. men så frisk kände jag mig inte.. satt istället inne på mitt rum och isolerade mig från allt och alla hela dagen..

På kvällen kom lill-grabben in med pyamas och konstaterade glatt att båda av oss hade det.. skilladen var bara att jag hade haft min hela dagen!! det hade inte slagit mig tidigare, samtidigt jag inte hade haft anledning till att byta om och nu var det ju som sagt försent..

Det är helt obeskrivligt hur irriterad/ledsen jag är när jag ligger här sjuk i sängen på självaste St Patrick's day! Ni tror säkert jag överdriver men ni förstår inte hur stort det är här!! Det är typ som Norges nationaldag för er som har varit där och upplevt det.. Skillnaden är bara att hela staden bär grönt istället för norska budnader.. annars är det också dagsfylla och galen gatufest på hög nivå!! Alla är glada, fulla, dansar och skrattar tillsammans i solen!

Men vad vet egentligen jag från mitt rum mer än att döma från allas galna statusuppdateringar och bilder som ploppar upp på facebook var femte minut från mina vänner som är ute och firar... å denna gång är det faktiskt inte jag som överdriver utan ni kan se själva.. här är några av bildern som precis dök upp..

Jag var i Miami för två år sen under St Patrick's day men de var inte alls så stort och galet som det verkar vara här i Denver. Många pubbar och klubbar gjorde reklam men inte som att invånarna där som här pallade se löjliga ut med treklöver och gröna hattar från topp till tå!

Jag hade egentligen skola på morgonen men såg faktiskt fram emot det då lärarna hade beordrat oss att bära grönt å vi skulle gå i paraden tillsammans med tusentals andra.. aja, ska inte vara allt för bitter även om jag vet att det var nog en av Denvers STÖRSTA GATUFESTER under hela det kommande året som jag precis MISSADE!!

Ibland är det verkligen skönt att bo med läkare.. gick upp på morgonen, host mom tittade med ficklampa i min hals och sa direkt att det var ”strep throat” =streptokocker, och skickade tillbaka mig i sängen.. När hon kom hem från jobbet hade hon med sig ett test för att vara på säkra sidan men hon hade rätt, det var streptokocker! Hon skrev ut antibiotika åt mig och jag gick tillbaka till sängen..