INGET VISUM = INGEN RESA!!
Ja, jag blir skitförbannad, trött å ledsen.
Det känns som det har varit så här hela tiden, åka - åka inte..
förlora körkoret - åka inte
fick tillbaka körkortet - åka
inte få någon familj - åka inte
få en familj - åka
å nu slutligen ingen tid hos ambassaden - åka inte!
Jag har ring och pratat med Cultural Care som beklagade så mycket över min skull. De sa att det väldigt, väldigt sällan händer att alla tiderna är slut men när det uppstår så finns det tyvärr inget att göra åt saken ..som om det skulle vara en tröst för mig att det sällan händer men nu har det hänt?
Idag är det fredag när jag pratade med Cultural Care (pga bloggnamn-byte är datumen för när inläggen är gjorda fel för tillfället) iaf sa C.C att det enda jag kan göra är att hålla utsik på ambassadens hemsida hela helgen ifall någon lämnar återbud, om inte så ska vi prata igen på måndag. De vill då ringa ambasaden åt mig och försöka be om en tid till mig, men de nämnde också att de inte har haft några goda erfarenheter med det innan utan är tiderna slut så är de slut och det ända vi kan göra då är att ta nästa lediga tid efter november och ändra avresan till någon gång i januari.
Känns toppen när jag tänkte flytta från Oslo efter helgen, jag är arbetslös och sover på en soffa!
Fixa visum..
Tur att man är arbetslös asså för det här är ju fan ett heltidsprojekt å få allt på plats!
Vad är då DS-160? Jo världens längsta frågeformulär där amerikanerna verkligen har lyckas med att fånga upp de mest onödiga och idiotiska frågor på samma ställe! å det värsta av allt är att de kräver seriösa svar som de noggrant ska gå igenom bara för att man ska vara au pair i deras land i ett år.. kalla mig bitter men kom igen, när ska de släppa taget lite?
Allt är på engelska såklart, å som exempel så måste jag lisa alla mina arbeten som jag har haft under de senaste fem åren!! å inte bara titeln utan också beskriva mina arbetsuppgifter, adress och telefonnr till arbetsplatsen, vad jag har pluggat om jag har pluggat, vad mina föräldrar heter i alla namn och när de är födda, vart jag ska bo, vem som ska betala min flygbiljett om jag inte ska göra det själv, svara på om jag tidigare hängde med Bin Laden eller om jag brukar bygga bomber på fritiden.. å det är ju inte bara en fråga utan hundra frågor som egentligen är samma bara att de är formulerade på olika sätt..
JAG BLIR GALEN!!
För en dyslektiker som i tillägg är värdelös på engelska tog det typ en-två timmar att bli färdig å jag kan nu i efterhand konstatera att hela min au pair-ansökan (trots med hjälp) tillsammans med visum-ansökningen är det klart jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv!! får nu bara hoppas på att det också är det bästa å mest värda jag har gjort!!
Denver, Colorado
south park-serien utspelar dig där.. eller typ i närheten :p
fyra tydliga årstider - känd hockeyklubb där foppa spelat
stora temperaturskillnader mellan dag och natt
buffalo bill museum & gravestaden - storstad
invånare fyllda 21 år får röka marijuana - super bowl
världens tionde mest trafikerade flygplats - pepsi center inomhusarena
kallas "the mile high city" - 25:e största staden i USA
den högsta temperaturen i Denver var 44°C och den lägsta -34°C
Jag har blivit adopterad!!
Äntligen har jag fått en familj!!
..å inte vilken familj som helst, se så härliga de ser ut!!
Hur det gick var iaf att vi blev matchade och började maila varandra. Efter några mail ringde mamman mig å vi pratade en hel timme redan första samtalet, hon var så trevlig och vi kom så bra överens! Familjen verkar super go och aktiva, hade hoppas på att hamna hos just en sportig familj :) De har två barn, pojken på 4,5 och flickan fyllde precis sju!
Senare pratade jag via webcam med hela familjen, barnen var jätte söta och positiva till mig. Sonen hade en miljon frågor som, what is your favorite colour? what is your favorie ice cream? osv osv och han blev lika överlycklig för varje svar jag hade :)
De bor i Denver, Colorado men flytta dit för bara fyra månader sen. Innan har de bott åtta år i Virginia, hennes föräldrar bor i Florida och hans i Philadelphia så jag hoppas på mycket resande :P
Matchningsprocessen
Att bli matchad med en familj innebär att kontoret i u.s har gått igenom mina intressen och barnerfarenheter och försöker matcha det med en familjs intressen. När man blivit matcha med en familj så får båda parterna ett mail och begges application öppnas upp så man kan läsa om varandra, hur många barn de har, deras fritidsintressen, deras förväntningar på mig, hur en vardag för de brukar se ut, hur en helgdag för de brukar se ut, vad föräldrarna arbetar med, om de är religiösa.. osv,osv
Känns det som en passande familj säger man till, därefter ska de ringa upp en så man får prata och känna om det klickar.. det känns lite weird å lite för mycket blinddate.se men det är samtidigt kul å läsa om olika familjer. Man får inte önska område vart man vill hamna utan får erbjudande från hela u.s.. Washington, California, New Jersey.. you name it! Så det är spännande å se vart man hamnar tillslut! Jag är öppen för de flesta områderna och går mer på om familjen känns rätt, men klart hoppas jag kanske på California, LA eller New York, det hade iaf varit ballt!
Jag får ofta match, men många känns mindre bra eller också tackar de nej till mig! Bara för att jag har två erfarenheter med tvillingar så verkar de som jag bara blir matchad med familjer som har det. Självklart inget emot tvillingar men inte när de har fem andra barn i tillägg eller när de är snack om tre tvillingpar, lite fritid och lugn å ro vill man ju ha ibland :p
Ansökningprocessen
Då var man äntligen klar med världen längsta och jobbigaste au-pair application.. hundra frågor om mig å hela min uppväxt, vad mina föräldrar jobbar med å vad mina syskon heter.. jag har skrivit ner alla mina barnerfarenheter och alla mina andra arbetserfarenheter, jag har gjort psyktest och engelskatest, ladda upp massa barnvänliga foton på mig å i tillägg var jag tvungen att be tre referenser att på engelska rekomendera mig som en au-pair ååå sist men inte minst var jag tvungen å skriva ett peronligt brev om mig själv över ett helt A4, allt självklart på engelska.
Som tur är har man en så underbar syster å fin sambo Lars som har hjälp mig med hela ansökan då jag inte kom så långt med min engelska :P jag ska vara ärlig å erkänna att jag hade faktiskt inte orkat göra klart hela annsökningsprocessen utan er.. <3
När jag äntligen var klar med det värsta skulle jag helt plötsligt i tillägg bli tvungen å ladda upp en video på mig "varför just jag är bäst" för 70% av alla familjer kräver att deras au-pair har med det i sin application. Så ja.. jag spelade in och klippte ihop en fruktansvärd/daimig/barnslig video som jag inte vet hur många gånger mina sambos har börjat gråta av glädje när de ser.... jag har iaf gömt den ordentligt å hotat med det värsta för den som vågar lägga upp den på facebook eller youtube!
Så nu väntar jag bara på att bli matchad med en familj, eller bara å bara? jag har hört att det tyvärr kan ta väldigt lång tid, flera månader för vissa, innan man hittar en familj som känns helt rätt.. så keep our fingers crossed for me att jag kommer iväg i år :)
Cultural Care Au Pair
Jag går via en föreniening som heter Cultural Care Au Pair för att hitta en host family i USA som vill ha mig som au-pair. Jag har hört att föreningen, som de flesta andra är väldigt bra... så länge man inte behöver deras hjälp ;)
Men jag valde hur som helst att gå via en organisation för det känns tryggare, då får jag arbetstillstånd, bestämt antall timma per vecka som jag max får jobba, bestämda arbetsuppgifter som bla säger att jag inte får städa familjens hem, fast lön utbetald varje vecka och en amerikans kontakperson på plats som jag kommer ha ständig kontakt med ifall det skulle vara något..
I tillägg kommer jag få spändera de fyra första dagarna i Long Island, New York på deras egna au-pair skola för att gå igenom lite praktiskt plus lära känna andra au-pairer i världen över. Man sover i skolan och jag kommer få dela rum med de som ska bo i samma område som mig så man hinner få lite vänner, bli lite tryggare innan man anländer till familjen. Känns lite barnsligt men endå kul :)
Skolan ser ju inte så tråkig ut heller :p
Då var det dags å börja blogga igen!
Välkommen till min nya blogg!
Har sätt att många au pairer bloggar så blev lite inspererad! men jag hade inte tänkt blogga offentligt utan bara för mig själv å för mina närmaste om ni orkar följa mig i USA :p
..dock får vi se hur länge ni står ut med min dyslexi som bör blivit ennu värre nu när jag knappt kan skillja på svenska och norska ord längre efter fyra år i Norge! jag kan tänka mig att det blir ennu mer spännande senare när jag börjar röra ihop engelska i allt också, så håll i er ;)
Ett plus är iaf att det är lättare att blogga nufötiden än när jag å bella höll igång, nu när det finns appar till mobilen och min lärare till mamma har installerat ett dyslexi program på min dator haha så jag ska försöka hålla er väl uppdaterade..
Ni är också mer en allt välkommna att "kommentera" inläggen så jag vet att ni lever!
