in Denver

På söndagsmorgonen gick vi upp tidigt för vi hade mycket att hinna med under dagen innan vi skulle lämna både Los Angeles och California för att flyga hem till Colorado.

Vi gjorde ett nytt försök att dra och fota hollywood-skylten då vädret hade klarnat såklart, lagom till vår hemresa. Redan på vägen dit såg vi skylten från mils avstånd vilket hade underlättat en aning när vi letade efter den dagen innan..

Nästa jakt blev att hitta ”walk of fame” som båda ärligt talat också var lite osäkra på vart det låg. Vi visste att stjärnorna var på boulevarden men inte vart med tanke på att vi inte såg dem dagen innan.. hamnade istället mitt i en marknad där och fick goda grillspett till frukost medans vi gick gatan ner..

Hittade tillslut stjärnorna och han se lite annat innan vi tog rääser-bilen tillbaka till San Diego..

Njöt det sista ut av San Diego innan vi måste säga bye till det också. Lämnade tillbaka bilen till car-renteln som skjutsade oss till flygplatsen..

Det är synd att vi inte kunde stanna längre i både San Diego och Hollywood, men nu har vi iaf fått en försmak och jag vill garanterat åka tillbaka <3

När vi hade installerat oss på vandrarhemmet så gick vi ut på jakt efter några öl till rummet men alkohol verkar inte vara något J-town säljer efter att ha frågat ett femtiotal och gått in i samtliga butiker..

Dock verkar man kunna hitta allt annat som exciterar i riktiga Japan där.. kläder, mat, godis, smycken, leksaker.. allt! fascinerade över hur ett helt område kan förvandlas till en helt annan land.

Efter ca 40 min fick vi tillslut tag på ett par brukar öl och drog tillbaka till rummet där vi skratta gott om all otur vi hade haft med allt, dåligt väder i San Diego och hur vi hamnade mitt i Little Tokyo från Hollywood.. men kul har vi!!

Senare gick vi ut och blev rekommenderade om the edison, som ska tydligen vara ett av LA's finare ställen vilket man inte kunde tro från utsidan där vi blev placerade i kö i en liten flummig gränd. Mins inte ens att stället hade en namnskyllt men kön utanför var iaf lång med vakter som patrullerade fram och tillbaka och nekade person efter person i kön pga av skoval eller klädsel.

När det blev vår tur i kön följde vakterna oss till en sunkig ingång fast där en stor pampig, guldtrappa om jag inte mins fel väntade och ledde ner oss till ett ännu mer pampig enorm lounge dolt under jorden med flera mingel-rum och en hel scen.

Det var som att gå tillbaka i tiden, tror det var 1920-tal då de körde på med jazz-musik, showdance och hela personalen var utklädda till flapper girls med fransar, fjädrar och pärlor..

I efterhand är jag lite besviken på mig själv att jag inte tog mer kort än bara detta misslyckade från ett av uppträdandena.. men om ni har vägarna förbi borde ni absolut besöka the edison..

Kvällen blev iaf minst sagt lyckad mot alla tidigare förväntningar och avslutades med fyllekäk på världens godaste japanska restaurang så kom fram till att det faktiskt inte är så dumt ändå att bo i japantown ;)

Trotts halvmulet väder så hade vi det riktigt gött när vi turistade runt i hollywood. Vi åt lunch på ett riktigt nice hälso-café på boulevarden där ägaren satt utanför och lockade in folk genom att ge förbipasserande olika komplimanger.. å det fungerade faktiskt rätt bra!!

Vi åkte till ett utomhusköpcentrum som en annan turist sa att vi bara måste gå till då ”alla kändisar hänger där”!! Där hitta vi dock bara dyra kläder och inga kändisar, eller inga vi kände igen iaf :p men då är ju jag kanske inte riktigt rätt person att ha med sig på kändisjack som aldrig har läst en skvallertidning och knappt skulle känna igen Brad Pitt även om han stod rakt framför mig.. kanske lika bra, men vi kom iaf därifrån med ett foto på någon, kändis eller inte, han hade iaf tappat sin tröja..

Senare åkte vi vidare till beverly hills och hängde runt där. Vi hade så kul och var så imponerade av allt att det var inte förens senare, alldeles för sent som tanken på vart vi skulle övernatta slog oss..

Vi började ringa runt på hotell runt i hollywood men allt vi kunde hitta som inte var slutsålt låg runt 2000sek/natten, kanske inget för oss med au-pair löner så vi beslutade oss för att åka tillbaka till LA downtown för större utbud.

På vägen dit började batterierna på båda våra telefoner att ta slut.. Daniela körde och jag försökte googla hotell på de sista 10 procenten.. Jag hänvisade henne till ett hotell som var fullt, sen till ett annat, sen dog min telefon så jag råkade hänvisa tillbaka till det förstgående.

Samtidigt var trafiken väldigt tät och stressig så stämningen i bilen blev väldigt hetsig. Vi åkte runt och runt i cirklar och irritationen ökade när vi hela tiden kom tillbaka till något område som påminde om kinatown..

Nu i efterhand skrattar vi båda när vi tänker tillbaka på oss men det var minst sagt inte roligt då!! vilsna i storstaden..

När sista telefonen dog så bestämde vi oss för att varva ner, samla oss, parkera, sätta oss på ett café, ladda telefonerna, andas ut och försöka boka något via telefon istället för att köra runt som två idioter.

Vi googlade för fullt så till och med den trevliga cafébiträdet blev involverad. Hon tog fram ringlista efter ringlista men allt var fullt/för dyrt. Hon förklarade också att vi inte var i kina-town utan i något som kallas för ”Little Tokyo” som är ett japanese american district i downtown även kallat ”J-town”,”Lil Tokyo” eller ”Japantown”.

Efter många suckar och stön från vårat bord så ville nog till och med cafébiträdet bli av med oss så hon tipsade om ett ställe mitt emot som tydligen var ett vandrarhem för japaner. Hon var väldigt osäker på standaren men trodde iaf absolut de skulle ta emot oss och ge oss ett rum för en billig peng. Mycket tveksamma men utan så mycket annat val så rullade vi tillslut in väskorna dit.

Ägaren där var mycket trevlig men kunde inte många ord på engelska. Vi lyckades tillslut iaf konversera oss fram till att få hyra ett rum över natten. Billigt var det och rummet var ändå ok. Ingen egen toa eller badrum till min skräck men vi skulle ju bara stanna några timmar.. Natten var räddad!!

Eftersom vädret inte verkade bli något bättre i San Diego så fick vi lägga ner vårat hopp om att få testa surfing. Sen fanns det liksom inte så mycket mer att göra eller se i San Diego när det är dåligt väder för det existerar bara inte där..

Vi frågade hundratals som vi träffade om andra rekommendationen för en molnig dag i staden men inget annat kom upp på listan mer än att många hänvisade oss till deras kända SeaWorld.. såg lite intressant ut tills vi upptäckte att inträdet låg på $78 dollar för en person, en dag!! (ca: 570 sek!!) Det var inte riktigt vad vi au-pair hade lust att slänga pengar på när vi önskade en barnfri semester.. Så för samma slant hyrde vi en bil istället och satte flaggan mot HOLLYWOOD, LA!




Frukost blev det på en härlig, riktigt amerikansk cowgirl cafe längst vägen i Santa Ana. Jag passa på att beställa min amerikanska favorit: hash browns, bacon och ägg..

Sen körde vi vidare mot Hollywood-bokstäverna. Men väl inne i hollywood dök ett problem upp, vart fan är egentligen den jävla skylten?! Vi var säkra på att vi skulle se skylten på vägen in men den var spårlöst försvunnen så vi fick istället börja googla på den exakta location vilket var lite knepigt att först hitta.

Tillslut fick vi tag på en location som ledde oss upp på ett berg vilket kändes rätt men när vi kom in i ett villaområde med en smal bilväg som sick-sackade husen så började vi båda bli lite osäkra.. Daniela som körde var säker på att jag hade gett henne fel adress så jag som kartläsare började bli lite svettig. Sen försvann även min mobilsignal ink gps-signal så vi fick fortsätta själva dit vägen ledde oss.

Vi kom till en topp utan en skymt av någon skylt. Dock var det inte bara vi som såg vilsna ut utan det var många parkerade bilar där så vi stannade till och frågade första bästa. Och mycket riktigt så skulle man se skylten därifrån men det var så molnigt att inte ens en bokstav skymdes. ”Men jag tror den är där” sa turisten vi hade frågat och pekade åt ett håll..

...stelheten som uppstår när du åkt hela vägen till Hollywood och det är för molnigt så du inte ens kan se Hollywood-skylten ;)

Vi tittade oroligt på varandra och undrade vad vi har gjort som förtjänar sådan otur på våran "sol"-semester.. Vi trodde liksom inte ens det var möjligt att det kan vara så dimmigt att man inte ens kan se skylten.. men efter ett tag kunde vi iaf skymta några bokstäver så vi vet att vi inte vart grundlurade iaf :)