in Denver

Lenny Kravitz var i stan så hans konsert stod på kvällens schema. Venezuelan tjejerna hade fixat biljetter och jag tror de bara kostade runt 350 svenska.. inte som i Sverige där de säkert skulle ha legat på runt en tusenlapp.

Skulle precis hoppa i duschen när försäkringsbolaget ringde ang. bilkrocken. Sucka och undra när de kommer lägga ner ärendet eller om detta kommer förfölja mig hela livet.. själv har jag redan lagt allt bakom mig och bryr mig inte det minsta längre. Det verkar host dad också gjort och gjorde barnsliga grimaser i bakgrunden till den överdrivet trevliga tanten i högtalartelefonen så jag hade svårt att hålla mig för skratt.

Hon bad att få spela in och banda en intervju med mig när jag berättade vad som hände och svarade på en miljon frågor om jag bl.a hade säkerhetsbälte, höll på med mobilen eller hade tagit droger innan.. när jag svarade att jag självklart hade säkerhetsbälte så drog hon till med den "typiskt amerikanska" tillgodogjorda rösten ”I'm so happy to hear that” så host dad kunde åter igen inte låta bli att grimasera til hennes överdrivet glada stämma.. och så höll det på i cirka en kvart.. Jag: ”nej, ingen blev skadad” Hon: ”Ohhh I'm so happy to hear that to”...... var nästan rädd att hon skulle spricka på andra sidan linjen av all entusiasm!

Dock blev det lite fel när hon frågade om det satt någon annan med i bilen. Jag svarade ja, och förklarade att min vän var med. Hon bad om hennes namn och jag utbrast ”Coco” för det är hennes smeknamn som alla tilltalar henne med. Hon heter egentligen "Hortensia" på spanska efter blomman, jag tycker det är fint men hon tycker det är larvig så det namnet är förbjudet att använda. Hörde själv hur det lät när jag försökte förklara mig och beklaga bara och sa att jag inte var säker på hennes riktiga namn så måste i så fall återkomma.. det blev lite tyst i luren (för en gång skull) sen sa hon bara: ”ok” och gick vidare till nästa fråga.. jag menar, vilken normal person vet inte vad sin polare heter?

Blev som vanligt försenad och fick stressa mig färdig inför konserten. Brudarna plocka upp mig och han skulle spela på ”the buell theatre” in downtown. Hade inte analyserat så mycket över att stället kallades ”theartre” men det var verkligen på en riktig teater.. Lite besvikelse för det blir ju inte riktigt samma konsertkänsla när alla i publiken sitter ner i bekväma fåtöljer..

På biljetten stod det att konserten börjar åtta. Vi var där en timme innan för att vara i god tid. Dock glömde vi att amerikanerna är alltid försenade och det var redan inräknat så i själva verket gick inte lenny på scenen förens en timme senare.. vi var minst sagt lagom roade att lyssna på förbandet i två timmar.. speciellt när alla endå hade bestämda sittplatser så vi fick inga bättre av att vara där tidigare..

Men Lenny var iaf riktigt bra på scen och fick alla att resa sig upp från sina bekväma fåtöljer.. han gick ofta ut i publiken och klättra till och med upp till en av teaterbalkongerna för att hälsa på vip-gästerna.

Han skojade lite om ålderdom men jag tror seriöst han hade åldersnoja på riktigt eller något för han hade en speciell strålkastare som var riktad mot honom under hela konserten vilket gjorde att det inte gick att ta ett tydligt kort på honom. Vi i publiken kunde se hans ansikte men det fasta bara inte på kort pga av strålkastaren och det måste ju ha varit något han hade bett om.. och under nästan halva konserten hade han mörka solbrillor som täckte nästan hela hans ansikte så något komplex verkar han ju ha.. men hans uppträdande var iaf över all min förväntan och efter att han gick av scen två timmar senare kände jag att han lätt kunde vara på minst en halvtimme till.

Lenny Kravitz - mannen utan ansikte