Highlands Ranch
Alexandra, är en svensk tjej som jag har nämnt här innan på bloggen då jag träffade henne på au-pair skolan i New York.. Hon bytte tyvärr sin första host familj och hamnade till min glädje i Highlands Ranch som ligger typ 40 min från Denver.
Tyvärr visade det sig att inte heller hennes nya host familj uppnådde förväntningarna med anledningar som jag inte kan publicera här.. iaf pallar hon inte byta familj en ytligare gång utan har bestämt sig för att åka hem. Jag tycker det är sjukt synd, mest för hennes skull såklart men också för att jag verkligen hade sett fram emot att hänga mer med henne.. Samtidigt litar jag på att hon har tagit rätt beslut med att åka hem, jag förstår henne verkligen efter allt hon har fått bemöta och stå ut med här.. å jag kan säga att jag hade nog packat resväskorna redan efter första tragedin!!
Eftersom hon åker redan imorgon så bestämde vi oss för att ses idag en sista gång (..en sista gång i usa dvs!) Efter att jag hade släppt av lill-grabben i skolan slog jag in Highlands Ranch på gbs:n. Trodde det var en annan storstad så blev förvånad när höghusen försvann och jag hamnade mitt ute i en landsbyggt. Dock med otrolig berg och utsikt.
Vi bestämde oss för att äta brunch på det bästa tänkbara frukost-ställe, iHop! För er som inte känner till så är iHop en stor amerikansk restaurang kedja som står för International House of Pancakes, och menyn är full med amerikanska pannkakor med alla tänkbara tillbehör.. Eftersom det var hennes sista dag så sket vi i att räkna kolhydrater utan beställde in pannkakor med nutella, banan och jordgubbar..
Samtidigt vi mumsade och hoppades på att ingen skulle se oss så kom det in ett ungdomsgäng på kanske sju ”tuffa” killar i 15-års åldern. Efter att de hade suttit bakom oss och ”fnissat” ett tag så kom den ena fram och slängd två lappar på vårat bort innan han gick snabbt tillbaka till deras..
..de var två lappar med samma text men med olika telefonnummer.. Även om de var allt för unga för oss så ville vi vara schysta så Alex skrev en lapp tillbaka som hon gav innan vi gick. Hon skrev att hon åker tillbaka till Sverige imorgon och så gjorde vi en pussmun av läppstift på skämt för att de skulle få något att prata om :p
Efter det så undrade vi hur vi skulle fördriva tiden.. Jag hade hört att de har en bra outlet där men som Alex redan hade gått lös på och hade redan problem som det var med att stänga sina resväskor inför morgondagen.. därför bestämde vi oss för att försöka gå upp i bergen för att se på den fantastiska utsikten..
Hon hade cyklat upp tidigare men vi hittade ingen väg för bilar. Kom istället till ett rikemansområde som var avspärrat med vakter och bommar, försökte köra runt men kom till en annan privat mark med körförbud, försökte ta oss därifrån och såg en räddande bro. Dock insåg vi att bron kanske inte var tillämpad för bilar även om den såg stark nog ut att klara det. Det såg ut som om att vi bara kom över bron så skulle vi hamna på en riktig bilväg som såg ut att leda oss upp till toppen av berget. Vi stannade och tvekade lite en tag, övervägde om bron skulle hålla sen gasade vi bara på..
Mycket riktig hamnade vi på en bilväg men som vi sedan insåg tillhörde samma rikemansområde som vi hade sätt tidigare som var avspärrat med bommar och vakter! Har stött på något liknande i Miami så kände egentligen till att man bara får tillträda med tillåtelse och legitimation.. samtidigt kände jag inte att det var direkt vårat fel att bron stod så fint glänsande och lockande framför oss och eftersom det var Alex sista dag så körde jag vidare.. tänkte att i värsta fall om vi skulle bli påkomna så skulle jag nog kunna komma undan men den dumma svenska blondinen: "vadå? får man inte köra här? var det ingen bro för bilar? hade ingen aning, skulle aldrig om jag hade vetat.. osv.." :p
Vi kom in på ett helt fantastisk område med både obeskrivliga hus och tomter.. miljön påminde mer om mexico ..inte för att jag har varit där :p men som jag föreställer mig det med gult torrt gräs, torra bruna buskar utan löv och röd/orange berg. Vi körde så långt vi kunde tills vi kom till en återvändsgräns.
Trotts återvändsgräns så kände vi oss inte för ge upp en utan vi skulle nå den jävla toppen!! Så bestämde oss för att försöka gå upp den sista biten till fots men hamnade istället på någons enorma privata golfbana. Då (tillslut) så gick vi med på att ge upp.. men av olika annledningar!
Jag var rädd för att vi skulle bli tagna av typ Tiger Woods säkerhetsvakter, för det var den enda person som jag kunde komma på för tillfället som skulle ha anledning till att äga en så stor privat golfbana medans Alex var rädd för coyote som hon hade hört existerade där.. jag har aldrig hört namnet tidigare men det är tydligen någon form av prärievarg som man inte vill träffa på själv.. (det förklarar ju en del varför filmen som jag nämnde i två blogginlägg tidigare heter Coyote Ugly ..jag hade inte heller velat träffa på en coyote-brud själv!)
Vi stannade iaf och pratade ut samtidigt vi njöt av solen. Mobilen sa att det var typ 20 grader varmt men ändå såg vi spår av snö här och var eftersom vi var på en sådan hög höjd.. vi kunde till och med skymta höghusen från Denver fast det låg cirka 30 mil bort!!
När klockan började närma sig halv fyra då ungarna slutar skolan så tog vi samma hemliga väg tillbaka.. ansåg att det kanske var smartast för att slippa redovisa till bom-vakterna hur vi hade lyckats tagit oss in..
Sa hej-då till Alexandra men känner på mig att vi kommer ses igen fast en annan tid, en annn plats :)
