Senare samma dag..
Trotts halvmulet väder så hade vi det riktigt gött när vi turistade runt i hollywood. Vi åt lunch på ett riktigt nice hälso-café på boulevarden där ägaren satt utanför och lockade in folk genom att ge förbipasserande olika komplimanger.. å det fungerade faktiskt rätt bra!!
Vi åkte till ett utomhusköpcentrum som en annan turist sa att vi bara måste gå till då ”alla kändisar hänger där”!! Där hitta vi dock bara dyra kläder och inga kändisar, eller inga vi kände igen iaf :p men då är ju jag kanske inte riktigt rätt person att ha med sig på kändisjack som aldrig har läst en skvallertidning och knappt skulle känna igen Brad Pitt även om han stod rakt framför mig.. kanske lika bra, men vi kom iaf därifrån med ett foto på någon, kändis eller inte, han hade iaf tappat sin tröja..
Senare åkte vi vidare till beverly hills och hängde runt där. Vi hade så kul och var så imponerade av allt att det var inte förens senare, alldeles för sent som tanken på vart vi skulle övernatta slog oss..
Vi började ringa runt på hotell runt i hollywood men allt vi kunde hitta som inte var slutsålt låg runt 2000sek/natten, kanske inget för oss med au-pair löner så vi beslutade oss för att åka tillbaka till LA downtown för större utbud.
På vägen dit började batterierna på båda våra telefoner att ta slut.. Daniela körde och jag försökte googla hotell på de sista 10 procenten.. Jag hänvisade henne till ett hotell som var fullt, sen till ett annat, sen dog min telefon så jag råkade hänvisa tillbaka till det förstgående.
Samtidigt var trafiken väldigt tät och stressig så stämningen i bilen blev väldigt hetsig. Vi åkte runt och runt i cirklar och irritationen ökade när vi hela tiden kom tillbaka till något område som påminde om kinatown..
Nu i efterhand skrattar vi båda när vi tänker tillbaka på oss men det var minst sagt inte roligt då!! vilsna i storstaden..
När sista telefonen dog så bestämde vi oss för att varva ner, samla oss, parkera, sätta oss på ett café, ladda telefonerna, andas ut och försöka boka något via telefon istället för att köra runt som två idioter.
Vi googlade för fullt så till och med den trevliga cafébiträdet blev involverad. Hon tog fram ringlista efter ringlista men allt var fullt/för dyrt. Hon förklarade också att vi inte var i kina-town utan i något som kallas för ”Little Tokyo” som är ett japanese american district i downtown även kallat ”J-town”,”Lil Tokyo” eller ”Japantown”.
Efter många suckar och stön från vårat bord så ville nog till och med cafébiträdet bli av med oss så hon tipsade om ett ställe mitt emot som tydligen var ett vandrarhem för japaner. Hon var väldigt osäker på standaren men trodde iaf absolut de skulle ta emot oss och ge oss ett rum för en billig peng. Mycket tveksamma men utan så mycket annat val så rullade vi tillslut in väskorna dit.
Ägaren där var mycket trevlig men kunde inte många ord på engelska. Vi lyckades tillslut iaf konversera oss fram till att få hyra ett rum över natten. Billigt var det och rummet var ändå ok. Ingen egen toa eller badrum till min skräck men vi skulle ju bara stanna några timmar.. Natten var räddad!!
